Vilket material bär du på dig idag?

Akryl:

Akryl tillverkas av plast. Jämfört med polyester som också är gjort av plast är framställningen av akryl mer komplicerad och resurskrävande. Det krävs lösningsmedel och väldigt mycket kemikalier för att kunna bilda trådar av plasten och utsläpp av dessa kemikalier gör att akrylframställning får en stor miljöpåverkan. När akryl tvättas läcker plastpartiklar ut med vattnet som skadar fiskarna. Akryl som material är känsligt för värme vid tvätt och får ofta noppor.

Alpacka:

Är ull från ett lamadjur, alpackan, som ursprungligen kommer från Anderna i Sydamerika. Ullen är väldigt mjuk. Alpackaull innehåller inte lanolin eller ullfett som andra ulltyper. Ullfettet kan orsaka allergi, därför kan alpacka vara ett alternativ för allergiker.

Angora:

Är ull från kaniner. Angoraull har varit mycket omdiskuterad efter nyheter om att kaniner i Asien har plågas när ullen rycks. Angoraull kan klippas istället för att ryckas och det behöver inte betyda att kaninen har lidit alls. Angoraull är mjuk och anses varmare än andra sorters ull.

Bambu:

Bambuträdet växer snabbt och det krävs inga bekämpningsmedel för att odla det. Men oftast är det färdiga materialet i tyg bambuviskos, och för att tillverka det krävs stora mängder kemikalier. Ungefär 5,5 kilo för ett kilo viskostyg. Då används bland annat koldisulfid som är mycket giftigt och som kan ge nedsatt fortplantningsförmåga och fosterskador. Viss bambu görs till textil genom en process som är bättre för miljön, då kallas det lyocell (se nedan).

Bomull:

Kommer från bomullsplantan som är en buske som odlas i varma länder. Bomullen samlas in på stora fält, bearbetas till tråd och vävs till tyg. Det är det allra vanligaste materialet i kläder. Bomull tar lätt upp fukt, kan tvättas varmt, men skrynklar lätt. När bomull odlas besprutas buskarna med mycket bekämpningsmedel, om odlingen inte är ekologisk. Också vid färgningen används kemikalier och det går åt stora mängder vatten för att tillverka bomull. Det leder till att det ofta blir brist på vatten där bomull odlas. Kemikalierna som används kan skada de som arbetar med tillverkningen och rester av kemikalierna kan finnas kvar när vi köper plaggen, då finns det risk att vi tar upp dem genom huden. Läs mer om bomull.

Elastan eller Lycra:

Är en elastisk fiber som alltid kombineras med andra material. Eftersom den är så töjbar används den ofta i till exempel baddräkter. Materialet utvinns av plast och kräver precis som alla andra sådana material en mängd kemikalier och lösningsmedel för att tillverkas. Dessutom släpps plastpartiklar ut i naturen när materialet tvättas. Det här påverkar fiskarna som äter upp dem.

Hampa:

Växer utan att bekämpningsmedel eller konstgödsel behövs. Den kan växa på näringsfattig jord och binder dessutom jorden med sina långa rötter. Det innebär att hampan motverkar jorderosion. Hampa är helt biologiskt nedbrytbar. Det känns och ser ut ungefär som linne och är starkare än bomull. Än så länge är utbudet av hampakläder ganska litet, men det är ett bra alternativ ur miljöhänseende.

Kashmir:

Kommer från getter som lever i Asien. Från början kommer getterna från den indiska regionen Kashmir. Det är getternas vinterfällda ull som blir till trådar. Getterna själva har tyvärr en negativ inverkan på miljön eftersom de sliter upp gräset med rötterna när de äter. Det innebär att jorden inte binds lika bra och näringsämnen riskerar att spolas bort och marken blir öken. Kashmirplagg är väldigt, väldigt mjuka, men ofta mycket dyra.

Lin:

Tyg av lin kallas linne. Lin kommer från stjälken på linblomman. Det är ett slitstarkt, men ganska styvt tyg. Förr var det vanligt till dukar och sängkläder. Att tillverka lin är en lång process. Här kan du se hur en traditionell lintillverkning går till. Lin odlas i relativt kalla länder, därför är risken för skadeinsekter inte så stor. Men inom konventionell odling används ogräsmedel. Då vattenrötas linet också oftast, det kan göra så att stora mängder syreförbrukande ämnen hamnar i vattnet. Jämfört med många andra material som bomull eller syntetmaterial är lin bättre för miljön.

Lyocell:

Är en fiber som tillverkas av gran eller andra träd, men på ett mer miljövänligt sätt än viskos eftersom kemikalierna används i ett slutet system och lösningsmedlet som används är organiskt. Lyocell är en relativt ny fiber som är stark och tvättålig.

Nylon eller polyamid:

Nylon är ett företagsnamn och är gjort av polyamid. Utvinns ur plast. För att få till fibrer som funkar för tyg krävs stora mängder kemikalier som riskerar att skada både människor och natur. Polyamid är ett starkt och elastiskt material som inte blir skrynkligt. Det torkar snabbt och drar inte till sig fukt.  När polyamid tvättas läcker små plastpartiklar ut som riskerar att skada fiskarna i våra vatten.

Polyester:

Är den vanligaste syntetfibern och ett av de allra vanligaste materialen i våra kläder. Det är en stark fiber som är elastisk. Fibern är gjord av plast och utvinns ur olja. För att göra om plasten till fibrer som funkar för tyg krävs kemikalier som i stora mängder kan vara cancerframkallande och som också riskerar att läcka ut med allt det vatten som används i processen. När polyester tvättas släpps små, små platspartiklar ut med vattnet. Dessa riskerar att skada fiskar som äter upp dem.

FLEECE: Är oftast gjord av polyester, alltså plast, och varje gång du tvättar en fleecetröja lossnar mer än 1 900 små, små plastpartiklar med gifter som följer med sköljvattnet ut i naturen. Det är sex till sju gånger mer plastpartiklar än annan polyester släpper ut. Partiklarna är för små för att fångas upp i reningsverken och går rakt ut i havet. Där äter djurplankton upp dem och på sikt riskerar det att försämra djurens livskraft och fortplantningsförmåga.

Silke:

Siden är tyg av silkestråd. Det kommer från den kokong som silkesmasken spinner runt sig när den förpuppas och blir en silkesfjäril. Kokongerna läggs i varmt vatten så att limmet som håller ihop kokongen smälter och tråden kan lindas upp. Siden är tunt och vackert, men skrynklar lätt. Pupporna dör i processen, men det finns ekologisk tillverkning och där dör inte pupporna.

Viskos:

Tillverkas från gran eller andra träd. Cellulosan från träden behandlas med kemikalier för att bli en mjuk massa som spinns till fibrer. De kemikalier som används riskerar att skada nervsystemet eller ge fosterskador hos de som kommer i kontakt med dem och om de släpps ut i naturen kan de orsaka stor förstörelse. Också när tyget vävs behövs mycket kemikalier och stora mängder vatten. Viskos bleks ofta med klor två gånger, något som inte heller är bra för miljön. Som material är viskos mjukt, andas bra, har ett fint fall och håller sin färg bra.

Ull:

När vi talar om ull menar vi oftast fårull. Trådarna från fårens ull spinns till garn som sedan stickas. Ylle håller värmen bra och är varmt även om det är blött. Fettet lanolin som finns i ull är smutsavstötande och därför behöver ull inte tvättas så ofta, istället räcker det med att vädra. Ull är ett relativt bra alternativ för miljön. Men när ullfettet tvättas ur ullen riskerar det att ge stora utsläpp av syreförbrukande ämnen. Ett problem med till exempel Merinoull är att fåren har avlats hårt för att ge så mycket ull som möjligt.

 

0 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *